Современная электронная библиотека ModernLib.Net

Читайте по-шведски

ModernLib.Net / Руководства / Погодина Нина / Читайте по-шведски - Чтение (стр. 5)
Автор: Погодина Нина
Жанр: Руководства

 

 


      Den gamla modern tog ett halvt steg baklanges in i rummet; Hon kanske var radd for framlingen samtidigt som hon ville halla sanningen borta ifran sig.
      - Min son... har han skickat er hit till mej?
      Jorgen Ruta stod med mossan i hand och hade svart att lyfta blicken fran den breda dorrtroskeln. - En vecka dessforinnan, da befalet ombord pa Eagle gett honom order att resa, hade han inte for ett ogonblick gjort klart for sig, att hans arende kunde vara sarskilt svar. Nu nar han antligen stod vid resans mal, kande han sig meningslost tomhant och barskrapad.11 Ett knyte hade han att overlamna. Ingenting annat. En halsning fran befalet och kamraterna ombord pa Eagle.
      - Kommer ni med halsningar fran min son, da far ni inte stanna har ute pa trappan, sade den gamla. - Ni ar ju van till min son. Da ar ni ocksa valkommen att stiga inomdorrs!12
      Med en forvanad blick sag segelsommaren upp pa kamratens mor. Det var nagot nytt hos henne. Nagot som var helt annorlunda an forut. Hennes fortvinade, nastan utslocknade rost hade blivit stadig och lugn.
      - Stig bara pa, sade hon. Den gamla vande sig om, gick nagra steg in i huset och oppnade dorren till finrummet.13
      Den lilla kammaren var mattad med en vanlig, inbjudande varme. De vitkalkade vaggarna hade prytts med fargrika bonader. Daremellan hangde flera rader med storblommiga porslinstallrikar, uppsatta i smala staltradsstall.14 Till vad nytta forstod inte segelsommaren. Men han hade inte varit inne i ett riktigt bostadrum pa manga decennier. Han hade sa lite vetskap om skonhet, tradition och hemtrevnad.
      - Varsagod och sitt, sade modern och gjorde en inbjudande gest mot en av stolarna som stod intill det ovala bordet mitt i rummet. - Ni har kanske rest lang vag och behover vila!
      Segelsommaren mumlade nagot, kanske det var ett tack, nar han forsiktigt slog sig ner pa stolsitsens allra yttersta kant.
      - Ni ar bade trott och hungrig. Jag ska genast se till
      att gora i ordning en bricka med smorgasar. Ni dricker val ol?
      Antligen fick den tafatte sjomannen mal i munnen.16
      - Nej, tack! Inget besvar for min skull. Jag ska ga nu genast, nar mitt arende blivit utrattat!
      Husets vardinna stod annu och holl i det stora grapapperspaketet som Jorgen Ruta hade tryckt i hennes hander. Det var som om hon forut inte hade sett det. Men nu, da hon skulle lagga paketet ifran sig, blev hon staende ororlig och bara stirrade pa bordan mellan sina hander. Hon hade alldeles glomt bort den gastfrihet hon nyss ansett sig vara skyldig den man som kom langvaga ifran18 med halsningar fran sonen.
      Till slut vande sig modern om. Utan tvekan gick hon fram till Jorgen Ruta och stallde sig rakt framfor honom:
      - Hur gick det till?
      Den plotsliga fragan overrumplade sjomannen. Han gjorde ett forsok att resa sig for att vinna tid och kunna ge ett ordentligt svar. Men kvinnan lade sin utmarglade hand pa hans axel och tvingade honom att sitta kvar.
      - Varfor ni ar har, forstod jag genast ni overlamnade min sons tillhorigheter. Men jag vill ocksa veta hur det gick till.
      - Ja, jag har kommit pa order av befalhavaren ombord pa Eagle, sade segelsommaren hogtidligt och stelt som om han last upp en val inlard laxa. Kapten ville sjalv resa for att overbringa budskapet. Men han kunde inte vart sprak, han visste inte hur han infor er skulle kunna hylla er sons osjalviska sjomannagarning. Darfor skickades jag som var hans landsman och gode van.
      Innan Jorgen Ruta kommit till slutet av sin utanlaxa17 hade modern gatt ett stycke bort i rummet och satt sig pa en stol mitt emot sin gast. Emellan dem stod det ovala bordet. Mitt pa bordet stod en karbidlampa. Den farglosa, intensivt vita lagan lyste upp en trang ljuscirkel, som inte nadde ut over bordsskivan. Resten av rummet lag i halvskymning. Modern holl sina magra hander hart knappta framfor sig. Lugnt och granskande sag hon pa sjomannen tvars over karbidljuset.
      - Far jag gora er en fraga, aven om den ar obehaglig?
      - Javisst!
      - Varfor undviker ni att se mej i ogonen?
      Jorgen Ruta sag ovilligt upp for att mota kvinnans blick.
      - Tala hellre om sanningen. Beratta vad som verkligen hant! Hur dog min son? Skedde det pa ett fegt eller hederligt satt?
      Sjomannen snurrade sin mossa nervost mellan handerna. Under den langa resan hade han i detalj tankt ut vad han skulle beratta om sin van. Men moderns fraga forbryllade honom, den var inte sa latt att svara pa. - Hade Algot varit feg eller hederlig? Han hade fordolt sin sjukdom. Var det hederligt? Och feghet? Var det fegt att undvika allt arbete pa stora hojder? Det var man inte van vid till sjoss, darfor hade Algot blivit utsedd till gyckelbocken18 ombord, den som alltid blev utsatt for grova skamt och forsmadligt han. Algot kande till sin sjukdom. Sa snart han kommit ett stycke upp i riggen,19 overfolls han av svaghet och yrsel. Styrkan gick ur hans hander och kroppen forlamades. Han var oformogen till allt arbete uppe pa rarna.20 Men just darfor skickades han standigt pa nytt sa hogt upp i riggen som mojligt. Det var en god sak vard ett gott flin av alla friska man att se den ynklige mannen klamra sig fast i blind radsla vid det som holl att ta i. Dar fick han hanga till dess spyorna kom, om inte nagon av de ej alltfor skamtsamma och skrattlystna dessforinnan hunnit antra upp for att hjalpa ner den vanmaktiga kamraten.
      Modern sag pa Jorgen Ruta med ogon som var grumliga av alderdom. Da segelsommaren tvekade om vad han skulle svara pa hennes fraga (ty kraftloshet och sjukdom kunde inte kallas feghet), visade modern med en gest mot fonstren, som var helt tackta av svarta rullgardiner:
      - Har utanfor ligger Kattegatt. Ni ska inte vara radd for att saga mig hela sanningen... i hela mitt liv har jag kant till sanningen om sjon... den ger oss vart levebrod och tar vara liv... min far... mina broder... min make och mina
      tre soner, alla har de varit fiskare, skeppare och sjoman... och alla har de... och nu till sist Algot! Nej, ni ska veta, att jag blivit van vid att hora sanningen fran sjon. Jag har hort den sa ofta, jag ar inte radd nu langre! Segelsommaren sade allvarligt:
      - Till sjoss finns en regel, som ingen ostraffat bryter/ emot: En hand for mig, en hand for skeppetl Men Algot foljde inte den regeln, nar det gallde utomordentligt allvar. Utan att tanka pa sin egen sakerhet begagnade han sina bada hander for fartygets sakerhet!
      2
      Efter Jorgen Rutas ord uppstod en lang tystnad. Luften i den lilla kammaren mattades med en mangd outtalade fragor, som sjomannen maste ge ett tillfredsstallande svar pa.
      - Algot var alltid den som anmalde sig frivilligt fore alla andra. Han vagade...
      Lagmalt, som om hon varit radd for sin egen rost, sade modern:
      - Ni vill alltsa saga, att min son dog som en hederlig man?
      - Ja!
      - I kamp mot en overmaktig fara!
      - Ja!
      - Ni ljuger! Det kan inte vara sant. Algot var inte lik andra man. Han var annorlunda an sin far och sina broder. Han var for vek. Han vagade inte mota en fara!
      Segelsommaren reste sig hastigt upp och sag forvirrat pa den gamla damen. Han kande sig overrumplad och naken, men trotsade anda moderns blick, som tycktes genomskada honom.
      - Nej, sa gud hjalpe mej! Det jag har sagt ar ingenting annat an sanningen. Er son var min van. Jag kande honom battre an nagon annan. Han tankte aldrig pa sig sjalv. Han var alltid beredd att gora sitt allra yttersta for fartyget och sina kamraters sakerhet!
      Modern lyssnade intensivt, medan hon satt med ansiktet uppatvant. Hon bade sag pa sjomannen och sag forbi honom.
      - Det ar befalhavaren ombord pa Eagle som har skickat mig hit. Och jag har sagt det som han gav mig order att saga. Er son gjorde sin plikt in i det allra sista!
      Efter en lang tystnad viskade modern fram en fraga:
      - Sa han ingenting innan han dog? Horde ni inte hans allra sista ord? Sa han inte, halsa mor?
      Jorgen Ruta motte moderns blick med stor fasthet:
      - Nej, ingen ombord horde honom saga ett ord. Han foll fran ovre mars21 och slog hart i dacket. Han var redan dod, innan nagon av oss hann fram till honom. Allting gick sa snabbt. Han dog ogonblickligen.
      Aven modern reste sig upp, det skedde langsamt och med moda.
      - Ni har haft en svar och besvarlig resa. Jag ar er innerligt tacksam for att ni har kommit den har langa vagen for att saja mig det ni har sagt. Algot var sa svag... han kunde aldrig havda sig... han drog sig helst undan...
      Sa overtygande och lugnt som mojligt sade Jorgen Ruta:
      - Han var min van under tre ar. Den basta van jag nansin haft!
      - Jag hoppas jag vagar tro er... da har ni gjort en gammal kvinna en stor gladje...
      Jorgen Rutas mission var utford. Han hade overlamnat sitt budskap. Segelsommaren kande moderns forskande och sanningssokande blick folja sig, da han tumlade ut genom dorren. Hade han lyckats overtyga henne eller hade han misslyckats? Hade hela den langa resan varit forgaves?
      Jorgen Ruta skyndade med snabba steg bort ifran det lilla vita huset. Hans hogra arm hangde kraftlos och obrukbar utefter sidan. Den hade annu inte hunnit laka ihop.
      Nar Algot handlost stortat ner fran riggen, dit han drivits av drift och gyckel,22 hade segelsommaren statt under bramran.23 Rent reflexmassigt hade han forsokt infanga den fallande kamraten. Men tyngden var for stor. Armen splittrades fran axeln ner till handloven. Nagra ogonblick hade han lyckats hejda fallet innan bordan glidit ur hans forlamade famntag. Det var en grym och onodig dod. Algot hade aldrig respekterats som en man bland man. Modern hade ratt. Hon kande till sanningen. Algot hade varit en gyckelbock och driftkucku for alla djarva och oforvagna man som tillika forstod sig pa att da och da njuta av ett lyckat skamt. Forst da driftkuckun lag sonderslagen mot dackplankorna, stockade sig humorn i halsen pa de humoristiska. I all sin friska kackhet hade de endast en enda generad tanke att forsvara sig med: Vem kunde tro, att det skulle ga sa har!
      Jorgen Ruta skyndade fram langs med kullerstensgatan, som vindlade tvars genom det lilla kustsamhallet. Butiksskyltarna med sina halvt utplanade och olasliga texter gnisslade och skrek, nar sjovinden svangde dem av och an pa
      deras rostiga jarnkrokar och upphangen. - Segelsommaren marscherade raskt. Han kande det som om han drev fram under en lang alle av uppgillrade giljotiner,24 den ena farligare an de andra. Nar som helst kunde en av dem falla ner over hans nacke. Hade.han misslyckats i sin mission? Den gamla moderns sanningsforskande ogon brande inom honom. Hjalpte det inte att ljuga till trost? Var inte ens den goda lognen nagonting vard?
      Segelsommaren kurade ihop inne i sin tjocka kavaj och han tog ut stegen i hela deras langd. Till slut halvsprang han i det fallande morkret. Annu hade han lang vag kvar, innan han nadde tillbaka till Drottningstaden, darifran han kom.
      ANMARKNINGAR
      1 som strackte sig i breda svep - которая широко простиралась
      2 sonderfratta av rost - съеденные ржавчиной
      3 segelsommaren - мастер, изготовляющий паруса
      4 av slitstarkt, svartbeckat segelgarn - прочными, просмоленными нитками, которыми пользуются при шитье паруса
      6 Cobh [kav] - портовый город в графстве Коркв Ирландии (бывший Queenstown)
      6 och uppehallen vid smastationer och anhalter allt tatare och langre - и остановки на небольших станциях и полустанках становились все чаще, а сами остановки длились дольше
      7 Sjovinden, som stod styvt pa utifran det breda havssvalget, uppfyllde hela den smala bygatan med sin maktiga strom. - Морской ветер, настойчиво дувший со стороны моря (букв, широкой морской бездны), заполнил своим могучим потоком всю узенькую улочку.
      8 laskolven drogs ifran - задвижку отодвинули
      9 fumlade han av sig mossan - неловко снял с головы шапку
      10 skonaren Eagle - шхуна Игл (англ. Орел)
      ukande han sig meningslost tomhant och barskrapad
      почувствовал, что его пребывание здесь бессмысленно и
      что ему нечего сказать
      12 Da ar ni ocksa valkommen att stiga inomdorrs! - Тогда
      добро пожаловать в дом!
      Inomdorrs - старая форма родительного падежа, сохранившаяся лишь в ряде застывших выражений.
      13 finrummet - парадная комната; комната для приема гостей в крестьянских домах
      14 i smala staltradsstall - в узких подставках, сделанных из нержавеющей проволоки
      15 fick ... mal i munnen -обрел голос
      16 kom langvaga ifran - прибыл издалека
      17 till slutet av sin utanlaxa - к концу своего заученного высказывания (букв, урока)
      18 utsedd till gyckelbocken - был выбран мишенью для издевательств (gyckelbocken - козел отпущения)
      19 ett stycke upp i riggen - вверх по веревочному трапу (riggen - морск. оснастка, такелаж, оснащение судна)
      20 uppe pa rarna - вверху на реях
      21 fran ovre mars - с верхнего марса
      22 dit han drivits av drift och gyckel - куда его загнали насмешки и издевательства
      23 under bramran - под брам-реем
      24 Han kande det som om han drev fram under en lang alle av uppgillrade giljotiner - Ему казалось, что он бредет по длинной аллее, заставленной гильотинами, приготовленными к действию
      OVNINGAR
      1. Svara pa foljande fragor:
      Vad hade Jorgen Ruta for arende nar han kom till den lilla avlagsna byn? Vilket mottagande fick Jorgen Ruta av Algots mor? Vilken mening hade Jorgen Ruta av Algot? Vilken mening hade Algots mor om sin son? Varfor visade Algots kamrater rahet och obetanksamhet gentemot honom? Tror du att Jorgen Ruta lyckades overtyga modern, da han lamnade henne? Vilken mening har du sjalv om Algot?
      2. Hur uppfattar Du foljande?
      han kande sig lika osaker som en efterspanad brottsling; en kantig och stensatt gata vindlade tvars igenom samhallet; under hela sitt kringflackande liv som sjoman hade han aldrig varit med om att gora sa manga avstigningar och ombyten; kvinnan holl dorren pa glant; han hade inte varit inne i ett riktigt bostadsrum pa manga decennier; hon gjorde en inbjudande gest mot en av stolarna; den plotsliga fragan overrumplade sjomannen; moderns fraga forbryllade honom; att bli utsatt for grova skamt och forsmadligt han; det jag har
      sagt ar ingenting annat an sanningen; han var alltid beredd att gora sitt allra yttersta for fartyget och sina kamraters sakerhet
      3. Ange synonymer till foljande:
      den undangomda byn; ett knyte; gott om tid; att leta; att kanna sig oforberedd; att fumla av sig mossan; att stracka fram ett knyte; utan tvekan; en utmarglad hand; hur det gick till; att fordolja; att antra upp; att begagna; en hederlig man; han kunde inte havda sig; missionen var utford; reflexmassigt; da och da; att halvspringa
      4. Ange svenska motsvarigheter till foljande ord och uttryck:
      торопиться; мощеная булыжником улица; потерпеть неудачу; лгать в утешение; шут; поселок; ржавая вывеска; упасть с веревочного трапа; он передал послание; убедить кого-либо; была ли поездка напрасной; скажите мне правду; он согласился сделать это добровольно; он был непохож на других; избегать; трус; честный человек; у него кружилась голова; над ним все насмехались; он заколебался
      5. Skriv egna meningar med foljande uttryck:
      att vara i ett arende fran nagon; att komma med en halsning; inget besvar for min skull; att vara van vid nagot; att utsatta nagon for nagot; att gora sin plikt
      Par Lagerkvist EN HJALTES DOD
      I en stad dar man aldrig tyckte sig fa nog med forlustelser hade ett konsortium engagerat en man som skulle balansera pa huvudet uppe pa kyrkspiran och darefter falla ner och sla ihjal sig. Han skulle ha 500 000 for att han gjorde det.1 Man intresserade sig livligt i alla samhallslager, alla kretsar for detta foretag, biljetterna revs bort pa nagra dar och man talade inte om annat. Alla fann att det var mycket djarvt gjort. Men man fick ju ocksa tanka pa att priset var darefter.2 Det var nog lagom angenamt att falla ner och sla ihjal sig, och dartill fran en sadan hojd. Men det maste ju ocksa medges att betalningen tagits till rikligt.3 Konsortiet som ordnat alltsammans hade verkligen inte sparat sig pa nagot satt och man kunde vara stolt over att i staden kunnat bildas ett sadant. Naturligtvis fastes uppmarksamheten ocksa i hog grad pa den man som atagit sig att utfora saken. Tidningarnas intervjuare kastade sig over honom med brinnande iver, ty det var blott nagra fa dagar tills uppvisningen skulle ske. Han tog mot dem valvilligt i sin dublett pa stadens fornamsta hotell. Tja, for mig ar det hela en affar, sade han. Man har erbjudit mig den summan som ni kanner, och jag har accepterat anbudet. Det ar alltsammans.
      - Men tycker ni da inte det ar obehagligt att ni skall behova satta livet till?4 Man forstar ju att det ar nodvandigt, ty annars vore det ju ingen sarskild sensation och konsortiet kunde inte betala sa som det gjort, men for er personligen kan det da inte vara behagligt. - Nej, det har ni nog ratt i och jag har ocksa sjalv tankt darpa. Men vad far man inte gora for pengarna.
      Pa grundval av dessa uttalanden skrevs i tidningarna langa artiklar om den dittills okande mannen, om hans forflutna, hans asikter, hans stallning till olika problem i tiden, hans karaktar och privatperson. Hans portratt fanns i var tidning man oppnade. Det visade en kraftig ung man, sarskilt markvardig sag han inte ut, men kack och frisk, med ett energiskt oppet ansikte, en typisk representant for den basta ungdomen i tiden, viljebetonad och sund.6 Det studerades pa alla kafeer, medan man beredde sig till sensationen som skulle komma. Man fann det inte illa, en sympatisk ung man, kvinnorna tyckte han var harlig. Somliga som hade mer forstand ryckte pa axlarna: smart gjort,6 sade de. Ett var likval alla ense om:7 hur fantastisk och egendomlig denna ide var och att nagot sadant som detta inte skulle kunnat forekomma annat an i var markliga tid med dess hets och intensitet och dess formaga att offra allt. Och man var overens om att konsortiet var vart allt berom for att det inte dragit sig for nagra kostnader8 da det gallt att fa till stand nagot dylikt och verkligen ge staden tillfalle bevittna ett sadant skadespel. Det skulle val visserligen fa sina utgifter tackta genom de dyra biljetterna, men det stod risken iallafall.
      Sa kom antligen den stora dagen. Trakten kring kyrkan var packad med folk. Spanningen var oerhord. Alla holl andan, uppjagade till det yttersta i vantan pa det som skulle ske.
      Och mannen foll ner, det var snart gjort. Manniskorna ryste, sa reste man sig och gav sig pa vag hem. Pa satt och vis kande man en viss besvikelse. Det hade ju varit storslaget, men iallafall. Han hade ju anda bara slagit ihjal sig. Nog var det dyrt betalt for nagot som likval var sa enkelt. Fruktansvart massakrerad hade han visst blivit, men vad gladje
      var det med det? En forhoppningsfull ungdom offrad pa det viset. Man gick missbelaten hemat, damerna spande upp parasollerna for solen. Nej, att stalla till med sadana rysligheter skulle da egentligen vara forbjudet. Vem kunde ha noje av det? Nar man tankte ratt efter var det ju upprorande alltsammans.
      ANMARKNINGAR
      1 Han skulle ha 500 000 for att han gjorde det. - Он получит 500 000 (крон), если сделает это.
      2 Men man fick ju ocksa tanka pa att priset var darefter. - Но ведь сумма какая!
      3 att betalningen tagits till rikligt - что оплата была щедрой
      4 att ni skall behova satta livet till? - что вы будете вынуждены поплатиться жизнью?
      5 viljebetonad och sund - волевой и здравомыслящий
      6 smart gjort - ловко сработано (сделано)
      7 Ett var likval alla ense om - Но все же в одном все были единого мнения
      8 for att det inte dragit sig for nagra kostnader - что он (консорциум) не посчитался ни с какими затратами
      OVNINGAR
      1. Svara pa foljande fragor:
      I vilket syfte hade ett konsortium engagerat en man som skulle balansera pa huvudet uppe pa kyrkspiran och darefter falla ner och sla ihjal sig? Hade manniskor i staden stort intresse for detta foretag? Hurudan var den man, som atog sig uppgiften? Tyckte manniskorna inte synd om honom? Skulle mannen tjana mycket pengar pa detta foretag? Tog det lang tid for mannen att sla ihjal sig? Hurudan var publikens reaktion?
      2. Avsluta foljande meningar:
      1. Konsortiet hade knappt offentliggjort sin avsikt... .
      2. Man faste naturligtvis uppmarksamheten pa den man... .
      3. Medan tidningarna intervjuade honom... . 4. Alla var
      ense om en sak, namligen... .
      3. Skriv egna meningar med foljande uttryck:
      att balansera pa huvudet; att sla ihjal sig; att satta livet till; att acceptera anbudet; att inte dra sig for nagonting; pa satt och vis
      4. Ange svenska motsvarigheter till foljande:
      много развлечений; ангажировать человека; все слои общества; не очень-то приятно; гордиться чем-либо; взяться за выполнение чего-либо; лучшая гостиница в городе; чего не сделаешь ради денег; типичный представитель современной молодежи; пожимать плечами; все затаили дыхание; чувствовать некоторое разочарование; такие ужасные вещи должны быть запрещены
      Par Lagerkvist Ur. BODELN
      (Ett avsnitt)
      Det var som barn, jag var val en fem sex ar skulle jag tro. Vi bodde pa en liten gard som far hade och stod oss gott,1 behovde inte sakna nagonting. Jag var deras enda barn och jag kan saga att de holl mycket av mig, kanske alldeles for mycket, som det garna blir nar de bara har en. Ett lyckligt hem hade jag och de basta och karligaste foraldrar - de ar doda nu bada tva. Gud give deras sjalar frid.2 Garden lag lite avsides, i utkanten av bygden, och jag vande mig vid att mest ga ensam och med mor och far dar omkring hemmet...
      Men en dag om sommaren da allt folk var pa slatter och mor gatt med mat till far ute pa byns allmanning, dit det var for langt for mig att ga med, satt jag dar hemma helt for mig sjalv. Solen gassade och det var varmt och flugorna surrade pa forstustenen och pa ett stalle i backen nerat fahuset dar de statt och silat mjolken om morgonen. Jag gick omkring och tittade, var i apelgarden och pa vedbacken och ett slag hos bina, som krop troga och fyllda over flustret i hettan. Ja, hur det nu kom sig3 - om jag tyckte det var langsamt eller vad - sa krop jag over stattan och gav mig av pa en stig inat skogen som jag bara varit en bit pa forut. Nu gick jag langre och kom dit dar jag inte kande igen mig mer.4 Stigen foljde utefter en sluttning och det var tat och grov skog, man sag ner mellan stammarna och mossiga, stortade block.
      Jag vet inte hur lange jag hade gatt nar jag horde ett prassel framfor mig och nagot bakom ett snar som rorde pa sig och for upp. Jag skyndade ivag for att fa syn pa vad det var. Vid en krok sag jag nagot som sprang - och foljde
      efter. Det blev lite jamnare mark och skogen glesnade ut mot en glanta da skymtade jag tva springande barn. De var val ungefar lika gamla som jag men inte sa kladda. Andra sidan glantan stannade de och sag sig om. Sa sprang de igen. Jag for efter dem och tankte, jag ska nog ha fatt i er!5 Men de lamnade stigen och forsvann for mig om och om igen inne bland snaren. Forst trodde jag att de lekte och mente vi skulle gomma oss for varandra, men sen forstod jag att det inte kunde vara det. Men jag ville traffa dem och att vi skulle leka ihop ett slag, och jag lade ivag6 och hann mer och mer pa dem. Till sist skildes de at och jag sag att den ene krop in och gomde sig under en nerfallen gran. Jag rusade efter - och dar lag han hopkrupen mellan grenarna! Svettig och skrattande slangde jag mig over honom och holl om honom. Han forsokte slita sig los och fick upp huvudet, ogonen var vilda och forskramda, munnen vred sig till ett. ont grin. Han hade snaggat rott har och fullt av sma smutsiga arr i ansiktet. Kroppen var nastan naken, bara i en trasig, ullen sark och han lag och skalv, det kandes som om man holl ett djur.
      Jag tyckte nog han sag lite underlig ut men slappte inte taget - for illa om honom tyckte jag inte alls. Nar han ville rusa upp igen satte jag knat pa honom och skrattade at honom, sade att han inte kunde komma loss. Han lag stilla och tittade pa mig och svarade ingenting. Men efter en stund sag jag att vi hade blivit vanner och att han inte skulle springa sin vag. Da slappte jag honom och vi steg upp tillsammans och gick bredvid varandra, men han vaktade pa mig hela tiden markte jag. Den andra ungen kom fram ur sitt gomstalle, det var hans syster. Han gick bort och viskade nagot at henne och hon horde pa honom med ogonen uppsparrade' i det lilla bleka, skramda ansiktet. Men da jag narmade mig sprang de inte.
      De lekte garna nar vi bara kom sa langt att vi fick borjat engang, gomde oss i kryphal som de tydligen hade reda pa forut och sprang bara tyst over till ett annat nar de blev hittade. Det var nastan slatmark men med stora block och pa sina stallen nerrasade trad, de kande val till det dar overallt marktes det, och ibland visste jag inte var de fanns, for de hordes inte. Jag har aldrig sett barn leka sa tyst. De var ivriga och kilade kring som sma vasslor men gav knappt ett ljud ifran sig. Inte heller sade de just nagot at mig. Men vi hade det bra anda, atminstone tyckte jag det. Ibland mitt i leken stallde de sig tillhopa och stod bara och tittade pa mig.
      Vi hade sakert hallit pa med det dar en lang tid nar det hordes ett rop inne i skogen. De sag hastigt pa varandra och borjade strax springa sin vag. Jag skrek att vi skulle traffas igen nasta dag men de vande sig inte om, jag horde bara klapprandet av fotterna mot stigen.
      Nar jag kom hem fanns ingen dar an. Och nar mor kom snart efterat sade jag inte nagot om att jag varit borta och det som jag hade upplevat. Jag vet inte - men det var liksom min hemlighet.
      Nasta dag gick hon ocksa med mat till slatterfolket och nar jag blivit ensam gav jag mig dit igen och fick tag i mina vanner. De var lika skygga, atminstone i borjan, och det syntes inte om de var glada for jag kom eller inte. Men de fanns dar pa samma tid som om de hade vantat mig. Vi lekte igen och blev alldeles genomsvetta7 under vart tysta springande - for jag hojtade och skrek inte heller som jag annars sakert skulle ha gjort, for att de inte gjorde det. Jag tyckte det var som om vi hade kant varandra alltid. - Denna gang var vi borta vid en oppning i skogen och jag sag ett litet hus ligga tatt intill bergvaggen som hangde sig ut over det. Det sag gratt och lite dystert ut, men vi var inte framme dar.
      Mor hade redan kommit hem nar jag vande tillbaka och hon undrade var jag hade varit. Men jag sade att jag bara varit ett slag inat skogen.
      Sen sokte jag mig dit varje dag. Hemma var de sa upptagna av slatterarbetet att jag blev lamnad at mig sjalv och latt kunde ge mig av. Barnen var och motte mig en bit pa vag och de verkade inte langre sa skygga for mig.
      Jag hade god lust att se hur det sag ut framme dar de bodde, men det verkade som om de inte ville det. De tyckte vi hellre skulle hallas dar vi brukade.8 Men en dag tog jag sjalv och vagade mig fram mot huset - och de foljde ett stycke efter. Dar var som vanligt men fanns inga land eller nagot jordbruk omkring, backen lag kal och ovardad och gjorde ett odsligt intryck. Dorren stod oppen och nar barnen kommit gick vi lite in genom den. Dar var halvskumt och luktade unket. En kvinna kom mot oss utan att halsa. Hon hade harda ogon som sag pa mig hela tiden utan att hon sade ett ord, jag vet inte, men det var nagot ont vid henne.9 Hartestarna hangde nerat kinden och den stora blodlosa munnen hade nagot hanfullt och lett over sig.10 Men jag tankte egentligen inte mycket over att hon sag sa ut. Jag tankte bara att det har var deras mor och borjade sen titta mig kring i rummet,
      - Hur har han kommit hit? fragade hon barnen.
      - Han ar med oss och leker i skogen, sade de nastan angsligt.
      Hon betraktade mig undrande och forefoll lite mildare, tycktes det - eller om jag hade vant mig vid henne. Jag tyckte nastan ett slag att hon liknade flickan nar hon forst dok upp mellan traden med sina uppsparrade ogon.
      Det drojde en stund innan man hunnit vanja sig vid halvskymningen darinne. Jag vet inte - men dar verkade sa underligt. Det var inte sa varst olikt som vi sjalva hade det - men anda. Dar kandes inte alls pa det viset. Och vart hem har sin lukt, men denna var ra och tung, som en unken kyla, kanske for att bergvaggen lag alldeles inpa.
      Jag gick omkring dar och kande det underligt.
      Undangomt borta i ett horn hangde ett stort svard, brett och rakt, med egg pa bagge sidor, dar var en bild av Guds moder och Jesusbarnet pa det och fullt med markvardiga tecken och inskrifter. Jag klev fram for att titta narmare efter, hade aldrig sett nagot sadant forr - kunde inte lata bli att fingra pa det. Da hordes som en djup suck och nagon snyftade till...
      Jag sag mig kring - gick bort mot dem.
      - Vem ar det som grater? sade jag.
      - Grater? - - Det ar det ingen som gor! svarade modern.
      Hon stirrade till pa mig och ogonen pa henne blev alldeles forandrade.
      - Kom! sade hon och tog mig hart i hand, gick tillbaka dit med mig, till samma plats, och lat mig rora vid det som forut.
      Da hordes igen den djupa sucken och nagon som snyftade, hordes alldeles tydligt.
      - Svardet! skrek hon och ryckte mig undan. Det ar i svardet!
      Hon slappte mig och vande sig bort. Gick och stallde sig vid spisen och rorde ett slag i en gryta hon hade pa.
      - Vems unge ar du? fragade hon efter en stund och strok sig over munnen som hade nagot ont over sig, tyckte jag, nar hon sade det.
      Jag svarade att jag var Kristoffers i Vala,11 for sa var min fars namn.
      - Jassa.
      Barnen stod alldeles stela, med vild och forskramd blick som stirrade ratt ut,
      Hon fortsatte med sitt. Men nar hon var fardig drog hon at sig en pall och tog mig upp i knat. Strok mig ett slag over haret.
      - Sa ja... sade hon, och hon betraktade mig lange noga. - - Det ar bast jag gar med dig till de dina, tillade

  • Страницы:
    1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13